En dag i början av april 1989 kom jag till världen. Det första jag gjorde var att bajsa ner morsan.
Sedan fick jag tas iväg någon annanstans på grund av vatten i lungorna, medan mamma och pappa fick vänta på rummet. De tyckte att det tog väldigt lång tid och undrade vart jag hade tagit vägen.
Det visade sig att en sköterska satt med mig i ett annat rum och sa att hon fascinerades av hur jag tittade på henne och runt i rummet. Det var tydligen ovanligt för att vara en nyfödd bebis.
Att jag inte är som alla andra och vill göra saker på mitt eget vis var tydligt redan då.
Jag har alltid vetat att jag är annorlunda. Att jag inte fungerat som "de andra barnen".
Jag var grym på det jag tyckte var kul, men det tog lång tid att lära mig saker jag inte var särskilt intresserad av.
Jag hade mängder av fantasi, målade och lekte mycket. Men jag var sen med att lära mig cykla, simma och knyta skorna.
På dagis sågs jag som den kreativa och lekfulla.
Men redan i första klass blev mina svårigheter väldigt tydliga.
Fortsättning följer!
Med vänlig hälsning, Maxine