Jag tänkte göra det i god tid. Ha en plan. Vara förberedd. Men livet hände. Nu ligger jag här med bruten handled, troligen inför operation imorgon, och skriver i sista stund. En ärlig början, mitt i allt, och kanske den tydligaste lilla inblicken i min ADHD.

Det är söndag, soligt och för en stund sitter jag ensam med kaffe på en uteservering i Malmö. Efter en föreläsning om acceptans delar jag ett brev till en vän - och till alla föräldrar som lever i funkislivet, med kärlek, sorg, kamp och en vardag som aldrig pausas.

När vården ringer om ännu en “uppföljning” är det inte bara en tid i kalendern. Det är jobb som måste lämnas, rutiner som rubbas och ett barn som kraschar efteråt. Ett inlägg om funkisliv, vårdbesök och varför allt inte kan, eller borde, tas på plats.

Intensivt regn mot bilrutan, krigsrubriker som blinkar på mobilen och ett skrikande barn i baksätet. När USA och Israel anfaller Iran sitter jag på motorvägen och försöker hålla bilen på vägen - och mig själv samman. Ett inlägg om funkisliv, krig och att aldrig riktigt få vila.

Sorg är inte alltid kopplad till döden - ibland handlar den om det liv som aldrig blev. Förluster av spontanitet, energi och frihet kan göra ont. Och mitt i allt finns också envishet, humor och gemenskap som bär.

Att leva med funktionsnedsättning och sluta överkompensera. Om acceptans, identitet, aktivism och rätten att ta plats utan att bli mindre.

Att leva med NPF är ett heltidsjobb av möten, beslut och anpassningar. 2026 väljer vi bort normer - och väljer det som faktiskt fungerar.

Vad innebär selektivt ätande egentligen? När min ena son äter få rätter handlar det om selektivitet - men för min andra son är det något helt annat. ARFID. En vardag där trygghet, rutiner och förståelse är avgörande för att han ska kunna äta och må bra.

När flera i familjen har NPF blir vardagen ofta rörig och oförutsägbar. Rutiner rasar, känslor smittar och alla påverkas. Samtidigt finns en djup förståelse - att se barnens ångest, maskering och behov, och kunna vara den förälder man själv saknade.

Julen beskrivs ofta som en tid av lugn och gemenskap, men för många familjer med NPF kan den innebära stress, överstimulans och brutna rutiner. I vår familj, där vi lever med autism, IF och ADHD, blir julens förväntningar och intryck extra påtagliga. För oss handlar julefrid om anpassning - att sänka kraven, prioritera återhämtning och våga göra jul på vårt...